CZECH ME out...

Jag måste berätta en sak för er. I måndags när jag Skypade med mamma och pappa skedde något väldigt oroväckande. Jag tror att jag kanske fick en hjärnblödning. Eller möjligen en överdos av gravidhormoner. Ja nu när jag tänker på det, en överdos måste det ha varit. Jag frågade nämligen min mamma om vi kunde köra till Ullared under en av mina Sverige dagar i april! Fattar ni??!!! JAG frågade! Frivilligt!! Jag som hatar Ullared... Jag blir uppriktigt sagtlite rädd. De här konstiga hormonerna verkar smygäta en inifrån och ut, om några månader kommer jag kanske inte finnas alls längre, kvar finns bara den här praktiska... latte-mamman? Tänk om jag blir en sån där kärring-mamma som verkar tro att bara för att man kör barnvagn så får man bete sig hur som helst, man behöver inte alls ta hänsyn till någon annan. Ni vet, en sån där som köttar in vagnen i hälarna på dig och när du ger ifrån dig ett skrik av smärta så tittar hon på dig med en blick som helt saknar medlidande och ånger "för du fattar väl att du får skylla dig själv som var i vägen", hon har ju faktiskt ett uppmärksamhetskrävande baaaaaaaarrrrn i vagnen så då kan man inte se sig för. Eller en sån där jobbig hönsmamma som vakar över sitt barn som en hök, nej gör inte si, gör inte så, se upp för mattkanten så att du inte trillar för det är faaaaarligt, då kan man slååååå sig, andas inte in dammet för då kan man få astma och dööööö! Andra människor frågar om jag är rädd för förlossningen men ärligt talat, det skrämmer mig inte alls. Kvinnor har fött barn i alla tider, jag är säker på att både moder natur och läkarna har full koll på hur det ska skötas optimalt. Jag oroar mig tusen gånger mer för vad som händer efter förlossningen. Vilken sorts mamma blir jag? Tänk om jag gör allt det där som jag föraktar när andra människor gör? Tänk om jag misslyckas totalt?